It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Ligger nu i min säng på hostellet i Boston. Eller i Everett. Ska ta och sova ltie eftersom det inte blev så mycket av det i natt. Kände mig helt död efter att ha gått från ena bussen till den andra i New York för att min ryggsäck var alldeles för tung. Hade även två andra små väskor med kläder och det var på tok för mycket för lilla mig. Satte mig ner och vilade så fort jag fick chansen. Men någonstans i Connecticut kändes det som att jag började få feber så jag ska ta en tylanol eller ipren och när jag sovit vill jag åka downtown. Det är ju säkert enda gången jag kommer vara här och då vill jag ju få ut något av det. Det enda problemet är att det var mycket längre än vad det stod på hemsidan till downtown. Men ska fösöka lära mig hur bussarna går så jag slipper sitta och vänta i 40 minuter igen. Än så länge har det här varit jobbigt men det blir nog lättare utan all packning!