It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Vart ska jag nu börja? Jobbade ju i går så jag kom dit klockan 4 som bestämt och möts av min jävla chef som inte ens svarar när jag säger hej. Sedan är det en annan tjej där som jag inte kände igen. Hon hade tydligen bara jobbat där i tre dagar. Jag gick i alla fall och bytte om och när jag kom ut igen frågade jag den här nya tjejen om det var något som behövdes göras. Nej, det var så lugnt så allt var redan fixat. Så Tomas satte mig direkt på att skura ugnen och sedan golvet. När jag var klar med en tredjedel av golvet kom en massa kunder som jag var tvungen att hjälpa.

Jag gjorde allting jättesnabbt eftersom det var en massa människor och Tomas försökte väl också men han ska alltid bli värsta polare med alla så det går kanske inte lika fort som det skulle kunna gå. Sedan kom det en familj som skulle ha fyra mackor och de två som skulle beställa var tvungna att fråga de andra vad de ville ha på så det tog lite längre tid. När vi sedan var framme vid såserna kunde familjen inte bestämma sig vad de ville ha och jag försökte hjälpa dem blev Tomas stressad över kön som bildades. Då började han klaga på mig inför kunderna, att jag var tvungen att skynda mig. Då lyckades jag hålla all ilska inom mig, för det var ju inte mitt fel att de inte visste vad de ville ha och jag kan ju inte be de skita i såsen bara för att jag måste ta nästa kund.

Sedan tog ju tomaterna och löken slut också. Och det var ju mitt fel fast det var de som jobbade innan mig som inte fixat något. Han tyckte att jag skulle tagit fram preplistan det första jag gjorde när jag kom men det var ju han som satt mig på att skura ugn och golv. Men till tomaterna - jag bad honom visa hur man använde den där tomatskäraren för jag hade aldrig använt den förut. Han visade med EN tomat sen skulle jag skälja de andra och hann prova skära en till. Men eftersom typ all mat på det där jävla stället är gammalt mosades hela tomaten och jag hade sedan tomatinnehåll i ansiktet, håret och på kläderna.

Sedan kom det fler kunder. Så var ju löken slut så jag frågade Tomas om han kollat om det verkligen inte fanns någon. Då fick jag till svar "det beror ju på hur mycket du har preppat". NÄR FAN SKULLE JAG HUNNIT MED DET? Hade ju precis börjat med tomaterna!!!!!!! När jag var klar med kunderna som kommit visade jag Tomas att tomaterna var mjuka och att det därför inte gick att skära dem. Men tydligen skulle det gå om man tog i lite mer. Jag var så jävla arg då så tack vare ilskan fick jag krafter så till slut gick det. Även om sedan tomaterna såg förjävliga ut. När jag väl fått in snitsen på den där maskinen var det nog det bästa på hela kvällen. Jag menar vad skulle hänt om jag inte fått ut lite av min ilska genom att slå på den där?

Jaha, när det sedan var dags för stängning ville jag sura klart golvet. Men först var jag tvungen att bära undan soporna, tömma hinken med dricka, torka runt sopgrejen och sopa golvet. Sedan kunde jag börja skrubba. Skulle ju göra det noga också. När klockan började närma sig åtta säger Tomas "Jaha Amanda, jag tror vi inte hinner klart till åtta och då får ju bara betalt till åtta." Jasså? När har han sagt det till mig? Jag vet att det är meningen att det ska ta en timme att stänga, men då ska man ha hunnit förstänga så det i stort sett bara är att plocka undan all mat och diska. Men det hade ju inte jag hunnit eftersom jag varit tvungen att fixa med tomaterna och löken och göra mackor till alla kunder. Hade inte haft en enda sekund ledig att ägna åt förstängning. Så till slut orkade jag inte mer så innan jag gick hem började han klaga på mig fast jag ju inte gjort något fel. Det var ungefär då jag höjde rösten. Sedan fortsatte diskussionen och jag blev bara argare och argare eftersom det visade sig att han tydligen tyckte att jag skulle sopa golvet, skrubba golvet, gå ut med sopor, diska, skära tomater och skära lök SAMTIDIGT som jag gjorde mackor. Sedan tyckte han att jag skulle prioriterat. När jag frågade vad jag i så fall skulle prioritera bort var ju tydligen allting viktigt så allt skulle göras. Men stängningen skulle i alla fall prioriteras. Som om jag skulle lämna kunderna för att skrubba golvet. Liksom vad fan tänker människan med?

När vi haft diskussionen skrev jag ut mig och gick där i från. Hatar honom och tänker aldrig mer komma tillbaka!

Nu ska jag leta reda på ett nummer till Susanne och säga att jag tyvärr inte kan komma på konfan i kväll eftersom jag fått ansvar för våran jävla skiva som jag snart inte vill ha längre. Orkar verkligen inte om jag ska behöva göra allt!