It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Jag måste vara världens smartaste människa. Jag ställde klockan för i morse redan i går morse när jag räknat ut när jag skulle behöva åka hemifrån. Jag kände mig så himla intelligent när jag kom på tanken att jag kanske skulle ut på kvällen och kanske skulle vara så trött när jag kom hem att jag skulle glömma att ställa klockan. Och i morse vaknar jag, först av ett sms från Ellen och av att Jenny ringer mig, men sedan efter att jag somnat om igen av att klockan ringer halv 11. 45 minuter senare bestämmer jag mig för att gå upp. Jag har så mycket tid på mig att jag till och med hinner sätta mig vid pappas dator ett tag. Jag missade alltså en timmes extra sömn för att jag skulle vara så smart (?). Jag vet fortfarande inte varför jag ställde klockan så tidigt.

Aja när jag vaknat och gjort mig i ordning skulle jag åka till Silverdal och vara barnvakt. Vid centralen köpte jag en donut (Camilla har fått mig att gilla dem där, kommer typ börja missbruka dem redan innan jag åker till USA) och en kaffe. Mitt tåg var typ 10 minuter för senat men jag hann ändå med samma buss så det var skönt. Kom hem till Astrid och Axel vid 13. Vi hade det mysigt och läste massa böcker och tittade på Madicken, Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn.

Sedan fick jag skjuts hem och var hemma och kollade på en massa youtube-klipp med Andrea. Det var i stort sett det enda jag gjorde den här kvällen. Snart ska jag sova också.