It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Halv fem ringde klockan i torsdags morse och det var dags att gå upp. Vi packade in det sista i bilen och sedan åkte vi. Eftersom vi hade så mycket packning och var så många var vi tvungna att ta två bilar. En killbil med Rob och Holden och en tjejbil med mig, Tina, Lucy och Amanda. De 7 timmarna i bilen gick rätt fort upp. Vi stannade ett par gånger, men inte länge. Vi åkte genom Maryland, Delaware, New Jersey och New York innan vi kom till Connecticut. Det var en rätt mysig stat, av vad jag såg. Väldigt mycket träd. Tinas föräldrar bor i Bristol vilket var väldigt litet. Men det var ändå inget jag märkte av. Vi kom dit och hälsade på Tinas mamma Pauline, Tinas pappa Tommy och Tinas bror Tommy. Sedan kom Tommys barn Tommy och Taylor. Förstår inte varför alla skulle heta Tommy men det var lätt att komma ihåg i alla fall. Taylor som var 4 år tyckte i alla fall jättemycket om mig. Men fastän vi var två Amandor glömde hon bort vad vi hette hela tiden. Sedan var det dags för middagen (klockan 2). Det blev kalkon, stuffing, sötpotatis, potatismos och pasta i tomatsås. Sjukt gott var det och fastän man bara tog lite av varje så blev det jättemycket. Innan vi började äta skulle alla tacka för någonting. Holden var sötast för han tackade för sin Baby Lucy!
 
Efter det var det dags för efterrätt. Eller efterrätter. Äppelpaj, morotskaka, banan- och gräddpaj, pumpapaj och pumpabröd. Efter middagen lekte jag, Amanda och barnen lite med play-doh och sedan tittade vi på The Promotion. Sedan somnade jag riktigt mätt!

I fredags åkte jag, Amanda, Rob, Tommy x3, Holden och Taylor till biografen och tittade på Bolt. Den var inte dålig, men den kunde varit bättre. Gillade hamstern och duvorna! Sedan åkte vi hem och bara chillade, åt lite mer av all mat till lunch och lekte ännu mera med play-doh. Till middag blev det lasagne med väldigt mycket ricottaost och sedan tittade vi på Leatherheads.

Igår tog vi det rätt lugnt. Vi åkte hem vid lunch och det tog längre tid än vad det gjorde att åka upp. Dels för trafiken och dels för att vi stannade och åt middag på Applebees. Kom hem vid halv 11 och då tittade jag på the Guardian innan jag somnade.

Så, som ni kanske förstår är det här en chillhögtid. Man äter i stort sett tills man är så mätt att man inte orkar göra något. Även när man var mätt så åt man mera. Men jag skyllde på att det är mycket möjligt att det var min enda Thanksgiving någonsin så jag var ju tvungen att passa på!