It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Det har varit en rolig dag idag. Amanda behövde bara jobba lite i morse, sedan var hon ledig. Så klockan 10 kom hon hit och vi satt och väntade på att Lucy skulle vakna. När hon gjort det fick hon lite mat och sedan drog vi ut. Först Starbucks som vanligt och sedan tog vi metron till Smithsonian där alla muséer ligger och gick till US Holocaust Memorial Museum. Det handlar om Andra Världskriget och vi hann titta på e utställning om en pojke som överlevt Auschwitz. Sedan tog vi varsitt ID-kort som man behövde för resten av utsällningen. Man fick ett kort där det stod en historia om en person så fick man gå utställningen från det att nazisterna tog makten i Tyskland till efter kriget och läsa om personen samtidigt. Vi hann knappt med första halvan av den första av de tre våningarna. Vi satt och tittade på en kort film när vi hörde något i Lucys blöja som inte lät bra. Så vi gick och letade efter toaletter och när vi väl hittat det var det en hel del som behövde rengöras. Det tog sin lilla tid så när vi var klara var det dags för Lucy att sova och för oss att äta lunch. De hade inget café på muséet så vi hittade ett annat ställe att äta på. Sedan åkte vi till L'Enfant Plaza för att kolla in shoppingen som inte var bra där innan vi åkte och hämtade Holden. Sedan blev det fika på Starbucks igen. De håller ju på att bygga om så vi var tvungna att hålla oss ute så mycket som möjligt.

När det sedan blev kväll åkte vi downtown och köpte först biljetter till My best friends girl innan vi åt middag på California Tortilla. Sedan blev det shopping! Först var vi på American Apparel och sedan H&M. Var helt i extas, har ju inte shoppat på hur länge som helst så provade hur mycket som helst och kom fram till att jag älskar hösten! I alla fall höstkläder. Allt är så mysigt! Blev två koftor, en tröja, två par strumpbyxor och en mössa. Hittade en jacka också men ska kolla i någon mer affär innan jag köper den. Sedan gick vi tillbaka till biografen och såg filmen. Det var typ tio pers sammanlagt inne på bion och jag och Amanda pratade rätt mycket. De två tjejerna som satt framför oss vände sig om varje gång vi sa något lite för högt. Jag trodde att de var jätteirriterade och sa till Amanda efter filmen att jag tyckte synd om dem som behövt höra oss hela tiden. Sedan hörde vi de prata och då var de tydligen svenskar. Kändes ganska sjukt att av tio pers var fyra stycken från Sverige.

I morgon blir det frukost i Virginia så det blir ännu en delstat att pricka av!