It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Tänkte berätta lite om resan hit!

Jag gick upp tidigt för att åka till Arlanda. Mamma, pappa, Emil, Johan och Britt kom dit och vinkade av mig. Hade ju bestämt träff med Annelie och Kristin så när de kom checkade vi in och sedan gick vi och fikade innan vi gick igenom tullen. Kändes konstigt att säga hejdå till familjen så där. Känns ju som om vi ses snart men det är ju långt kvar. Inne vid gaten träffade vi några andra tjejer som också skulle vara au pairer. På planet till Frankfurt satt jag med Annelie och Kristin så det var skönt att slippa sitta själv. Väl framme i Frankfurt skulle jag och Annelie checka in eftersom vi inte fått våra platser än för att vi ville sitta med Kristin men när vi kom dit och köat i en alldeles för långsam kö var det ju fel kö så vi skulle gå till gaten. Vi kom ner i en korridor och tänkte att det var så många på rullbandet så det skulle nog gå fortare om vi gick bredvid. Efter ett tag kom vi på att det inte var någon bra idé. Hur mycket man än gick kändes det inte som att vi kom framåt så det slutade med att vi halvsprang eftersom de börjat gå på planet för längesedan. Vi hittade i alla fall rätt till slut men vi fick ju inte platser bredvid varandra.

Träffade Amanda i gaten också men våra platser var en bit i från varandra. Vi var ju utspridda allihopa. Men det var en kille som var jättesnäll så jag fick sitta med Elin och Moa så jag hade sällskap den 8 ½ timme långa flygturen. Det gick sjukt seg. Tittade på Juno, Kung fu panda och Step up 2 och ändå hann jag halvsova emellanåt. Men det gick inte att somna helt. Sedan kom vi fram till New York och fick vänta ett tag innan vi fick åka bussen ut till Oakland, Long Island där St John's University ligger där vi är nu. Längtar redan tills jag kommer till Colorado. Äckligaste sängen och äckligaste duschen någonsin! Men det ska överlevas!

Glömde kamerasladden uppe i mitt rum så blir inga bilder idag men förhoppningsvis i morgon! :)