It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Jag har inte sovit något. Var rädd att jag skulle försova mig och missa bussen så jag har segpackat och tittat på Björn Gustafsson. Hade jag inte varit rädd att väcka alla skulle jag nog skrattat tills jag började gråta. Satt och kvävde skratten för mig själv. Om en kvart ska Rob skjutsa mig till bussen. Metron går fortfarande men de vill inte att jag ska vara ute själv, så det är ju schysst. När jag kommer fram till New York ska jag leta reda på något ställe där jag kan äta frukost och sedan en bokaffär så jag kan köpa en karta över Boston. Det kommer behövas! Var inne och kollade pussar och tunnelbanor och det var ju inte alls lika enkelt att ta sig till hostellet som det stod på deras hemsida. Men det blir säkert bra!