It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Det kändes hur skönt som helst att prata med Adri. Hon sa att Rob ringt henne för att jag sagt att jag haft hemlängtan så hon ville se hur jag hade det och jag berättade om allt som känns jobbigt. Och hon förstod verkligen. Hon berättade också en massa av sina egna erfarenheter som gjorde att det kändes bättre. Typ som när hon flyttade från sin familj i Brasilien och allting var nytt. Hon kände nästan precis som jag gör nu. Jag berättade också för henne att Tina skulle hjälpa mig att hitta något att göra på kvällarna och lite folk osm bor här i närheten och det tyckte hon var en bra idé. Hon berättade bland annat om några hon känner som alla bor här i the Hills som kallar sig för "The Internationals" för att alla kommer från olika länder. De träffar ofta och hittar på massa roliga saker. En gång hade de till exempel varit och campat på en kulle och eftersom det lutade hade alla bara rullat över varandra. Hon skickade också en länk till Georgetown University med massa kurser man kan läsa. Det fanns hur mycket som helst!

Så hela samtalet kändes bra! Hon gav mig tips på hur jag kan prata med familjen om något känns fel och så. Men sedan var hon tvungen att åka hem och jag gick hem till mig och åt ris med stora räkor i en jättegod sås som Tina lagat. Sedan tittade vi på The Big Bang Theory, Two and a half men och How I met your mother. Så sjukt roliga serier allihopa! Tina berättade också att hon pratat med en som hon kände som spelat Kick ball. Det är som baseball fast man sparkar i stället. Typ som fotbollsbrännboll. Men hon spelade inte längre så hon hade inte så bra koll. Men i stället var det någon som spelade fotboll så de skulle kolla upp om det var någon speciell ålder eller något. Men det skulle ju vara perfekt eftersom jag packade med både utomhus- och inomhusfotbollsskor! Men hur som helst så känns det mycket bättre nu när jag vet att de försöker få mig att trivas och inte ha så mycket hemlängtan!