It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Nu är jag framme i New Fairfield. Var nervös och excited (kommer aldrig på ett bra ord på svenska!) när jag vaknade och för en gångs skull gick det inte att ligga kvar och dra sig i sängen så jag gick upp och började klä på mig medan Amanda fortfarande låg och sov. Will blev jätteförvånad när han såg mig uppe. Och nej, jag har inte sovit bort alla dagar nu när jag inte jobbat, jag har vaknat v mig själv varje dag mellan 6 och 8 men legat och dragit mig till 9-10.

Vi åt på Cheesecake Factory igår eftersom den närmsta härifrån ligger i White Plains, NY. Åt Chicken Madeira som var kyckling med potatismos, sparris, svamp och mozzarella. Som vanligt jättegott så det blev resterna av det till frukost i morse. Blev också över lite chokladcheesecake! Men förmiddagen gick alldeles för snabbt, packade klart och lekte lite med tjejerna, sedan var det lunch och sedan skulle de sova och jag skulle åka innan de vaknade igen. Det var jättetråkigt att säga hejdå till Amanda, Grace och Audrey. Grace gick och sa hela morgonen att hon älskar mig och kommer sakna mig. Kommer sakna de alla tre!

Klockan halv 2 kom Adri och hämtade mig och körde mig till Union Station. Det var sjukt mycket trafik så jag stod inte i kö förrän 14.20 och mitt tåg skulle gå 15.05, och kön var inte kort heller. Men jag sa hejdå till Adri, vilket också var jobbigt eftersom hon varit en så himla bra LCC! Sedan köade jag och gick på tåget och hann inte ens sätta mig innan vi åkte. Var inte lätt att få på båda mina väskor på tåget. Jag lämnade den tredje hos Amanda med alla sommarkläder. Skulle varit omöjligt med tre väskor!

Jag hade tur att det fanns uttag på tåget så jag kunde spela the Sims, titta på Across the universe och lyssna på musik. Det gick jättefort genom Maryland, Delaware, Pennsylvania och New Jersey upp till Penn Station i New York. Därifrån igenom halva Connecticut gick det riktigt segt och de sa aldrig i högtalaren vart vi var så jag var jätteorolig att jag missat stationen. Men det hade jag inte så när jag var framme träffade jag mina nya värdföräldrar Bruce och Kathleen på perongen. Jag fick blommor och de var jättesnälla! Vi hann prata rätt mycket på bilresan från Hartford till New Fairfield och de berättade att Josh och Morgan längtar tills de får träffa mig. Han säga hej till Samantha när vi kom fram också innan hon gick och la sig.

De visade mig mitt rum, som är dubbelt så stort som det jag hade i DC, och resten av huset. Det är jättefint och stort! I mitt rum har jag en egen TV med DVD och en egen telefon. Sedan har de köpt ramar och fotoalbum och så har de skrivit ut alla bilder jag hade i min ansökan! Michelle, deras förra au pair, har skrivit ut en lista på alla au pairer i min grupp och en annan grupp som vi ska ha de flesta au pair mötena med. Det var tre svenskar i den andra gruppen, sedan är de flesta från Tyskland eller Sydamerka som i alla andra grupper. Jag ska få träffa alla på söndag då det är au pair-möte med värdfamiljerna. Då ska vi åka skridskor, så det ska bli kul!

I morgon ska Josh ha basketmatch så kanske följer med och tittar på den om det inte är allt för tidigt på morgonen. Han tyckte det var coolt att jag varit fotbollstränare för han är tydligen ett sportfreak. De hade gjort en skylt som hänger på väggen i mitt rum där det står Welcome Amanda och så är det en svensk och en amerikansk flagga och en fotboll!