It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Tänkte börja med det tråkiga som säkert alla redan vet. Sverige är ute ur EM på grund av en förlust mot Ryssland. Fy fan vad dåligt spel säger jag bara! Första halvleken var ju typ Ljungberg mot Ryssland. Det var bara Ljungberg som var bra då så han ska inte ta åt sig när man pratar om det dåliga spelet. Isaksson kan inte heller klandras för målen. Källström var också helt okej när han kom in men det räckte inte. Alla andra säg! Till och med Henke och Zlatan måste haft sina värsta dagar för i år!

Men men, till något roligare. Det har ju varit fotbollsskola den här veckan. Jag, Louise och Katie har tränat pojkar -99 och -00 och två tjejer också. De flesta har varit riktigt söta och det har faktiskt varit jättekul! Det sötaste var Joel idag när Moa frågade om han tyckte att Louise var snygg: "Mm. Alltså jag älskar henne inte men jag gillar henne."

Det tråkigaste med fotbollsskolan är att jag blivit förkyld. Igår somnade Gabbe och Crippe när vi ätit lunch och jag och Louise tyckte att det inte var så kul att väcka de genom att bara ruska om dem lite så vi hämtade lite vatten och hällde i deras hår. De tyckte kanske inte att det var så skönt men vi andra tyckte det var kul i alla fall. Ända tills vi skulle gå ut. Louise gick före mig och när jag kommer ut får jag en kalldusch. Då har Crippe stått ovanför dörren med en flaska med kallt vatten och hällt över mig.

Idag kom inte våran yngste kille. Han är 01:a. När hans mamma kom och lämnade hans storebror berättade hon att han inte ville komma idag. Han hade nämligen inte sovit något i natt för att han legat och gråtit för att Sverige förlorade igår.

Så efter fyra dagars fotbollsskola (tre för mig eftersom jag var borta i tisdags) fyllda med glada barn, tjuriga barn, fem barn som blödit näsblod, en vars öga svullnade upp och alla ledares humor var det sista eftermiddagen. Det var alltså dags för diplomutdelning och jag vill verkligen ge en eloge till Hugo som vågade vara den första killen att krama oss ledare fastän alla andra skrattade åt honom. Vi ville också att alla som varit olydiga skulle skämmas lite och inse att det lönar sig att vara snäll och lyssna så vi bestämde att vi skulle ge pris till dem som lyssnat mest. Därför fick Sosso och Elli varsin Kexchoklad. Efter detta var det dags för match! Det var ledarna mot barnen. Här är våran uppställning: