It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Först tänkte jag berätta lite mer om gårdagen. Hade bara en lektion - naturkunskap - där vi kollade på någon film om Lucy. Efter det skulle jag skynda mig ut till bussen var det planerat så jag hann till Täby i tid. Men eftersom min lärare bara haft med massa frågor från lektioner jag missat och som inte stod i boken fick jag VG på provet. Hade satsat på MVG eftersom jag fick det på förra provet. Men nu sa hon att jag kunde få en extrauppgift i stället så jag var tvungen att stanna kvar. Hon dröjde aslänge och hämtade någon bok som jag skulle ha till att läsa om immunförsvaret. Så jag missade min buss. När jag fick den så sa hon att hon kan ju inte garantera att jag får högre betyg bara för att jag gör det här. Ofta jag orkar jag göra det då liksom? Var sjukt irriterad och visste inte vad jag skulle göra medan jag väntade på nästa buss i en halvtimme. Då träffade jag Amanda och Paula och blev på bättre humör. Gick med dem till centrum för att ta nästa buss som visade sig gå en hel timme efter den förra. Skulle alltså vara framme vid Galoppfältet kl 13.03 och utspringet skulle vara kl 13.00. Lyckat! Amanda och Paula köpte i alla fall glass och jag köpte dricka sedan tog jag bussen till Täby. Trodde jag åkt fel hela tiden eftersom bussen åkte värsta störda vägen (jag brukar inte åka buss till Täby). Kom i alla fall fram efter ett tag och såg alla flak så uppradade. Sedan kom Rebecca och mötte mig och visade var de stod någonstans. Vi fick vänta ett tag så det gjorde inte så mycket att jag var sen. Sedan kom de äntligen ut! Det hölls tal och sjöngs innan de fick bli gratulerade av alla som stod och väntade. Sedan var det flakdags. På vägen till flaket träffade jag Cecilia som jag inte sett på jättelänge! Först fick vi vänta på att gå upp på flaket jättelänge och sedan när vi väl var uppe var det någon som kastade en ölburk vilket ledde till att vi fick vänta ännu längre innan vi till slut åkte iväg. Åkte tre varv runt Täby och dansade och sjöng. JAG KAN INTE VÄNTA TILLS DET ÄR MIN TUR ATT TA STUDENTEN - 7 DAGAR KVAR! När vi åkt klart satt vi vid Statoil och väntade på att bli upphämtade för att åka på mottagningen. Man kände sig ju härligt fräsch. Vi var helt klibbiga av all öl och cider som kastats omkring. På mottagningen fick vi smörgåstårta och tårta! Jättegott var det!