New Jersey roadtrip... via manhattan... twice!
Mamma kan ju skippa det här inlägget eftersom jag inte vill göra dig för orolig ;)
Eftersom Kathleen och barnen var borta på akvariumet och Bruce egentligen skulle jobbat erbjöd jag mig att skjutsa Michelle till Newark. Det är ju i stort sett motorväg hela vägen och om jag hade sällskap av någon mera på vägen tillbaka så skulle det ju inte vara farligt alls.
Michelle ville köra till flygplatsen eftersom hon kommer behöva köra manuellt när hon kommer hem. Det var inga som helst problem att hämta upp Rebecca och början på I-95 South var inte heller så farlig. Men när vi kom till New Rochelle/ Mount Vernon tog det stopp. Michelle var jättenervös att vi inte skulle hinna fram i tid så hon provade lite andra vägar, men hur vi än gjorde ville GPSen ta tillbaka oss till I-95. Till slut svängde vi bort från den och insåg att vi nu var i New york City. Vi hade hamnat i Bronx. Efter lite snurrandes där kom vi till slut till George Washington Bridge och vi lyckades ta oss bort från stan. Resten av vägen gick rätt smidigt ch vi lyckades hitta till flygplatsen och rätt terminal. Michelle checkade in och när hon skulle betala för övervikten på väskorna berättade hon om sin otur och hon från Lufthansa tyckte så synd om henne så hon ringde lite samtal och vips så var flygbiljetten gratis. Michelle blev ju självklart hur glad som helst eftersom hon knappt hade några pengar efter att betalat ett nytt flyg plus 150 dollar för övervikten på väskorna. När allt var klart gick vi och åt mat på Chili. Hamburgare blev det och jag är fortfarande mätt!
Vi sa hejdå till Michelle och fastän jag bara känt henne i en vecka så var det jättesorgligt. Vi har ju gjort allting tillsammans den här veckan också. Hade jag inte haft Rebecca där som jag inte träffat på en månad skulle jag nog börjat storgråta!
Men nu var det ju jag som skulle köra hem. Vi hittade tillbaka till bilen utan problem och efter att ha irrat runt lite på parkeringen hittade vi även ut där. Den här gången ville vi köra runt Manhattan, eller åtminstone hålla oss kvar på motorvägen så vi slapp stadskörningen. Det gick inge vidare. När vi kom till en tull var jag tvungen att välja E-Z pass och hamnade i den längst till vänster. När jag kommit i genom tullen stod det på GPSen "Keep right onto I-95 N". Vågade inte korsa tre filer och hoppas att jag skulle hinna in på rätt väg. Istället körde jag mot I-78.
Efter lite recalculating trodde jag att GPSen skulle säga åt mig att köra av nästa avfart och vänta men det gjorde den inte. Den bad mig åka rakt fram så jag trodde jag skulle kunna komma runt Manhattan på något bra sätt. Men där trodde jag fel. Innan jag visste ordet av så var jag i tullen på väg mot Holland Tunnel. Jag kunde inte vända så det var bara att köra. För er som inte vet vart Holland Tunnel leder så leder den raka vägen till Chinatown - downtown Manhattan! Eftersom det är där bussen går till DC har jag ju varit där ett par gånger så jag kände igen mig. Men jag fick åka lite på de enkelriktade gatorna och vända. Var ju helt kaos i en korsning där jag skulle svänga höger in på Canal Street. Det var bilar i vägen hela tiden så man var ju tvungen att lägga sig bara centimeter i från bilen framför så det var omöjligt för någon annan att åka in emellan. Lyckades till slut i alla fall och var riktigt stolt över mig själv!
Vi lyckades ta oss ner till West Street som går längs hela västra sidan av Manhattan. Åkte där ända upp till Bronx där jag lyckades ta mig till I-95 N. Det gick rätt segt, men vi var i alla fall på rätt motorväg! Så fort vi kom in i Connecticut började trafiken släppa och vi kom fram till Westport och träffade Rebeccas mamma. De skulle gå på bio men innan det följde jag med till McDonalds och drack en milkshake. Sedan åkte jag hem. Det var inte riktigt så dramatiskt som resten av dagen. Knappt någon trafik och bara större vägar hela vägen. Det enda värt att nämna kan ju vara att jag kom ihåg hur man tankar efter nästan 5 månader, att jag såg en tvättbjörn som sprang över vägen och att jag, fastän Michelle varnat mig, följde GPSen hela vägen hem. I stället för att köra samma väg nästan hela vägen vill den att jag ska svänga in på en massa krokiga vägar. Men den ledde ju i alla fall hem!
Kollade lite med Bruce och Kathleen på en film om George W Bush. Den var ltie rolig för de får honom att framstå som en riktig idiot!
Eftersom Kathleen och barnen var borta på akvariumet och Bruce egentligen skulle jobbat erbjöd jag mig att skjutsa Michelle till Newark. Det är ju i stort sett motorväg hela vägen och om jag hade sällskap av någon mera på vägen tillbaka så skulle det ju inte vara farligt alls.
Michelle ville köra till flygplatsen eftersom hon kommer behöva köra manuellt när hon kommer hem. Det var inga som helst problem att hämta upp Rebecca och början på I-95 South var inte heller så farlig. Men när vi kom till New Rochelle/ Mount Vernon tog det stopp. Michelle var jättenervös att vi inte skulle hinna fram i tid så hon provade lite andra vägar, men hur vi än gjorde ville GPSen ta tillbaka oss till I-95. Till slut svängde vi bort från den och insåg att vi nu var i New york City. Vi hade hamnat i Bronx. Efter lite snurrandes där kom vi till slut till George Washington Bridge och vi lyckades ta oss bort från stan. Resten av vägen gick rätt smidigt ch vi lyckades hitta till flygplatsen och rätt terminal. Michelle checkade in och när hon skulle betala för övervikten på väskorna berättade hon om sin otur och hon från Lufthansa tyckte så synd om henne så hon ringde lite samtal och vips så var flygbiljetten gratis. Michelle blev ju självklart hur glad som helst eftersom hon knappt hade några pengar efter att betalat ett nytt flyg plus 150 dollar för övervikten på väskorna. När allt var klart gick vi och åt mat på Chili. Hamburgare blev det och jag är fortfarande mätt!
Vi sa hejdå till Michelle och fastän jag bara känt henne i en vecka så var det jättesorgligt. Vi har ju gjort allting tillsammans den här veckan också. Hade jag inte haft Rebecca där som jag inte träffat på en månad skulle jag nog börjat storgråta!
Men nu var det ju jag som skulle köra hem. Vi hittade tillbaka till bilen utan problem och efter att ha irrat runt lite på parkeringen hittade vi även ut där. Den här gången ville vi köra runt Manhattan, eller åtminstone hålla oss kvar på motorvägen så vi slapp stadskörningen. Det gick inge vidare. När vi kom till en tull var jag tvungen att välja E-Z pass och hamnade i den längst till vänster. När jag kommit i genom tullen stod det på GPSen "Keep right onto I-95 N". Vågade inte korsa tre filer och hoppas att jag skulle hinna in på rätt väg. Istället körde jag mot I-78.
Efter lite recalculating trodde jag att GPSen skulle säga åt mig att köra av nästa avfart och vänta men det gjorde den inte. Den bad mig åka rakt fram så jag trodde jag skulle kunna komma runt Manhattan på något bra sätt. Men där trodde jag fel. Innan jag visste ordet av så var jag i tullen på väg mot Holland Tunnel. Jag kunde inte vända så det var bara att köra. För er som inte vet vart Holland Tunnel leder så leder den raka vägen till Chinatown - downtown Manhattan! Eftersom det är där bussen går till DC har jag ju varit där ett par gånger så jag kände igen mig. Men jag fick åka lite på de enkelriktade gatorna och vända. Var ju helt kaos i en korsning där jag skulle svänga höger in på Canal Street. Det var bilar i vägen hela tiden så man var ju tvungen att lägga sig bara centimeter i från bilen framför så det var omöjligt för någon annan att åka in emellan. Lyckades till slut i alla fall och var riktigt stolt över mig själv!
Vi lyckades ta oss ner till West Street som går längs hela västra sidan av Manhattan. Åkte där ända upp till Bronx där jag lyckades ta mig till I-95 N. Det gick rätt segt, men vi var i alla fall på rätt motorväg! Så fort vi kom in i Connecticut började trafiken släppa och vi kom fram till Westport och träffade Rebeccas mamma. De skulle gå på bio men innan det följde jag med till McDonalds och drack en milkshake. Sedan åkte jag hem. Det var inte riktigt så dramatiskt som resten av dagen. Knappt någon trafik och bara större vägar hela vägen. Det enda värt att nämna kan ju vara att jag kom ihåg hur man tankar efter nästan 5 månader, att jag såg en tvättbjörn som sprang över vägen och att jag, fastän Michelle varnat mig, följde GPSen hela vägen hem. I stället för att köra samma väg nästan hela vägen vill den att jag ska svänga in på en massa krokiga vägar. Men den ledde ju i alla fall hem!
Kollade lite med Bruce och Kathleen på en film om George W Bush. Den var ltie rolig för de får honom att framstå som en riktig idiot!
Kommentarer
Postat av: Pappa
Underbart! Try and error som det heter på svenska (eller?). Men så är det ju, man måste in i skiten för att lära sig behärska bilkörningen. Jag har ju kört i LA så jag vet ju ungefär hur du kände. Det är ju 21 år sedan, men jag minns att de var fantastiskt bra skyltat och att man ibland behövde byta fil från sjätte till första för att kunna svänga av – men att det alltid gick på nåt sätt. Tycker att bilisterna är mycket bra...åtminstone i LA.
Postat av: mamma
PUUUUSSSTT! Ja du Gumman, tur att jag läste detta efteråt! Skitbra kört, hade inte kunnat gjort det bättre själv! ;O) Visste ju att du skulle ut på denna Roadtrip. Tänkte bara att det var bra att jag inte hörde ngt, för då är det ju bara bra...
Puss & Alla hjärtansns dag kram / Mamma
Postat av: Johan
Underbart! Det är på det sättet man lär sig...the hard way! Såg Mammas inlägg ovan......Hmmmm. ;)
Men det klart....jag är inte förvånad, du hade ju en av världens bästa körlärare........
Trackback