It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Just nu är jag så sjukt trött på allt som har med pengar att göra! När jag räknat ut hur mycket pengar jag skulle tjäna och hur mycket pengar jag skulle behöva och fått det att gå ihop så får jag reda på att jag inte ska jobba på hela nästa vecka och att jag inte kommer få några pengar alls då. Jag har nu en vecka kvar här och INGA pengar att använda. Jag som trodde att jag skulle få lite pengar med mig hem också. Men nej. Är lite irriterad faktiskt för de hade faktiskt frågat mig om jag kunde jobba fram tills dess att Lisa kommer och då har jag ju räknat med det. Jag mejlade min LCC om det i morse och hon har inte svarat. Vill inte prata med familjen eftersom jag vill att allt ska kännas bra när jag lämnar dem.

Jag tänkte försöka skriva ner mina tankar för att få ut det bara men jag vet inte ens om det går. Hela den här veckan har jag haft ont i huvudet och mått illa. Det har gått över några minuter om jag tänkt på annat men så fort jag tänker på hemresan på något sätt igen så kommer det tillbaka. Jag känner att jag vill gråta. Vet inte varför men det är nog det jag behöver.

Det är så svårt. En minut vill jag inget annat än att vara hemma, men nästa minut så förstår jag inte hur jag bara ska kunna lämna ett helt liv bakom mig. Det är så mycket som jag kommer sakna. När jag sett saker den här veckan har jag tänkt att tänk om det här är sista gången jag åker förbi här eller ser det där. Och när jag känner allt det här undrar jag hur sjutton jag kunde ge mig in på något sådant här. Det är inte så att jag ångrar det men vem VILL känna så här?