Lite tankar

Jag satt och pratade lite med Jannike på msn igår kväll. Vi pratade om hur man ändrats som person som au pair. Jag tyckte först inte att jag ändrats så mycket, i alla fall inte utåt men på insidan känner jag mig som en helt annan människa. Jag tänker på ett helt annat sätt och jag har blivit mer ansvarstagande. Det är ju rätt viktigt när man tar hand om barn. Men hur som så tror jag att framförallt vintern betytt mycket för mig.

Det började redan i december när jag fick lite ledigt och ny energi när jag träffade Rebecca. Det kändes grymt skönt att veta att jag hade en nära kompis till på den här sidan av Atlanten. När jag sedan fick klara mig själv från Karibien växte jag nog lite också. Jag har ju rest mycket men aldrig ensam och nu skulle jag inte ens till Sverige utan jag var tvungen att själv hitta först på flygplatsen på St Maarten och sedan satt jag och hoppades att jag skulle få plats på planet. Vet verkligen inte vad som skulle hänt annars. Flygplatsen stängde ju över natten och jag skulle inte kunna åka förrän dagen därpå klockan 3 pm. Jag hade varken råd med hotell eller taxi tillbaka till franska sidan där jag bott. Dit ville jag ju heller inte åka. Lyckades ju ta mig tillbaka till DC och packa i hop mina saker och flytta till Amanda.

Där bodde jag ju i en hel månad medans jag först bestämde om jag ville stanna kvar i USA eller ge upp och åka hem. Jag tror jag skulle vara jättebesviken om jag åkte hem, även om det lockade väldigt mycket. Men tack vare stödet både hemifrån och från Amanda och hennes värdfamilj bestämde jag mig för att stanna. Sedan var det ju väldigt frustrerande under matchningen när jag bara blev matchad med hundar och familjer som ville att jag skulle jobba konstiga tider eller mer än vad som är tillåtet enligt reglerna. Var hela tiden på väg att ge upp igen för att åka hem. Blev sedan matchad med familjen jag bor med nu. Det lät jättebra med deras intressen och tider och allting, men sedan att de bor en timme från Rebecca gör ju det hela ännu bättre. Var först lite orolig att jag skulle bli besviken för att jag inbillat mig själv att det var så bra bara för att jag skulle ha nära till Rebecca. Men så var det ju inte. Nu när jag väl är här känns det hur bra som helst och det känns verkligen som att jag inte kunde få en bättre matchning!

Det som gör allting så mycket mer underbart är att familjen verkar jättenöjda också. De ville ju att jag skulle stanna och jag hade lätt kunnat tacka ja om det inte fanns så mycket jag ville göra innan jag slår mig till ro. De säger också hur glada de är att jag och Josh är så nära varandra. Han är ju mycket mer reserverad än Morgan så det är riktigt roligt. Morgan berättar ju varje dag också hur mycket hon älskar mig och att jag är "The best au pair ever"! Idag när hon kom hem från skolan hade hon också gjort ett Feel good-card till mig. Men fastän jag trivs jättebra bestämde jag mig ju för att åka hem. Det kommer ju vara grymt jobbigt att åka hem och att tiden går alldeles för fort men det känns ändå som rätt beslut.

Efter att bestämde mig för att åka hem har allting känts så bra. Det är liksom som att jag blivit en mycket positivare människa sedan jag bestämde det. Det känns inte ens jobbigt att jag inte vet exakt vad jag ska göra när jag kommer hem. Har ju sökt till lite skolor och jobb. Bland annat så vill Vittra i Törnskogen att jag ska höra av mig när jag kommer hem så de kan ha mig på sin vikarielista. Även Tanto International School är intresserade av att höra mer från mig.

Jag har också kommit på vad mitt mål i livet är. Låter värsta dramatiskt, haha. Men mitt mål är att när jag ligger på min dödsbädd så vill jag vara nöjd och stolt med allt jag gjort. Alltså uppfyllt så många drömmar som möjligt. Och den största drömmen är att se så mycket som möjligt. Inte att jag ska byta jobb hela tiden, men resa mycket och göra saker när jag är ledig. Det är nog därför mitt beslut känns så bra. Då har jag liksom ett år till på mig.

En annan sak som känns bra är att jag pratade med Amanda igår. Den senaste veckan har jag tänkt att jag inte vill spara riktigt så mycket pengar som jag tänkt innan. Det skulle vara nice att ha pengar sparat när jag slutar jobba, men samtidigt är det här "once in a lifetime" och då vill jag ju göra det så bra jag kan. Alltså vill jag inte skära ner på New York-turer, biobesök och andra upplevelser bara för att ha en massa pengar när jag kommer hem. Jag har ju ett helt liv på mig att jobba och spara pengar efter det här. Så jag och Amanda pratade om det och hon kände samma så vi sa att i stället för både Los Angeles och San Francisco utan det blir nog "bara" Los Angeles i några dagar. Lite avkoppling sådär innan vi åker hem. Det känns jättebra verkligen!

Kan ju avsluta med att jag i höstas aldrig trodde att jag skulle skriva ett så här positivt inlägg från Amerika!

Kommentarer
Postat av: mamma

Jaa, Amanda, det märks att du förändrats och mognat och kommit till insikt och kan tänka bakåt redan på den tuffa hösten och glädjas åt det du har och ha rätt inställning att njuta av livet här och nu och nöja dig med en lite tripp till västkusten och vilja se mera av världen sedan innan du slår dig till ro... Det ska bli så kul att ses om ett par veckor! Kram mamma ;O)

2009-03-24 @ 19:00:28
Postat av: Pappa

Ett skönt besked på alla vis. Låter bra att du är så positiv…och att du har tid att reflektera över din egen utveckling. Sicken tur att vi tjatade på dig efter Karibien-helvetet. Los Angeles låter ju som en skön avslutning, kanske kan du åka och köpa en lillebror till Flatso då. Står och väntar i ett skyltfönster i Santa Monica…

2009-03-24 @ 23:47:50
Postat av: Jannike

Oh wow vilket bra inlägg. Och jag vet vad du menar med det där att det känns som rätt beslut att åka hem. Jag tror att jag chockade alla när jag valde att inte förlänga min tid som Au Pair. Så mycket som jag trivdes hos familjen, så mycket som jag älskat DC ifrån första sekund och utifrån hur lycklig jag faktiskt var. Jag VISSTE att jag skulle sakna allt så mycket så att jag nästan skulle vilja dö, och jag visste att jag inte skulle vara lycklig när jag kom tillbaka. Det var jag inte heller, och jag är nog fortfarande inte HELT lycklig, men ganska. Trots allt det här så har jag aldig tvivlat på att jag tog rätt beslut när jag valde att inte förlänga. ALLT talade emot det beslutet, men jag kände bara en dag att jag var tvungen att gå vidare. Antingen jag egentligen ville eller inte. Det var dags. Så jag förstår helt klart hur du menar när du skriver att ditt beslut känns rätt, för känns det rätt så är det nog rätt, även om det inte är enkelt.

Postat av: Johan

Du är klok som en bok.....



Världen ligger öppen för dig! Du kan göra/bli precis vad du vill.Ta för dig!!



J

2009-03-25 @ 13:23:37
Postat av: Emilie

Vilket bra inlägg :)Vilken organisation åker du med förresten?

Vad bra att det blev bra tillslut, kanske handlar det om att inte ge upp för chansen finns nog där om man bestämmer sig för att ta den :)

Tack, det är min lillasyster Filippa som är på bilden ^^ Hon blir ett år i augusti. Vet inte hur jag ska klara mig utan henne när jag själv åker som au pair men hon finns ju alltid kvar när man kommer tillbaka :) sen verkar det som att tiden går rätt så snabbt.

När är det du ska åka hem?

/Emilie

2009-03-25 @ 21:06:05
URL: http://plajnis.blogg.se/
Postat av: Peter

Underbar läsning detta!

ör av dig till Vittra i Vallentuna också. Elvis skulle ÄLSKA att ha dig som vikarie där :)



2009-03-30 @ 11:18:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback