It is not the years in your life that counts, but the life in your years.

Usch vad obehagligt! Jag känner mig så förvirrad att jag blir yr. Har aldrig känt det så här förut. Alla känslor och tankar som blandas. Vad skönt det ska bli att åka hem. Vad jobbigt det kommer vara att lämna familjen och kompisarna här. Var Kul det ska bli att se alla igen! Jag vill inte åka hem. Är trött på det här livet nu! Det går inte i hop någonstans!

Och hela grejen med boende gör ju inte det hela bättre. Vi har ju hittat huset nu på Long Island och det verkar riktigt nice. Nära till tåget och så. Men jag har räknat ut att den sjunde augusti när vi planerat att lämna familjen kommer jag ha 800 dollar kvar. Jag har också räknat ut att mat+tåg fram och tillbaka till Penn Station+övervikt av bagage på flyget kommer komma upp i runt 700 dollar. Vi kommer alltså ha 100 dollar att ha kul för och göra saker under 10 dagar. det klarar jag ju inte ens av under en vecka här!

Jag vill bara veta vad som kommer hända och när jag kommer hem! Klarar inte av det här längre.

Förlåt (igen) för dålig uppdatering. Men känns så tråkigt att skriva när det inte händer så mycket. Men har i alla fall en sak att berätta: Vi har nu hittat ett hus på Long Island så blir det inte en lägenhet på Manhattan så kan vi bo där! Det är nära till tåget så vi kommer kunna åka in till New York några av dagarna i alla fall!

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jobbade till halv 3 och sedan har jag packat min andra väska bara för att se så allt fick plats och tittat en massa SVT Play. Packningen gick mycket bättre än förväntat. Det är till och med plats kvar så jag ska möblera om i väskorna lite och väga dem!

I morgon ska jag försöka få alla mina mynt till ett presentkort på Walmart eller något så jag kan köpa en handduk och typ shampoo och balsam som jag kommer behöva i New York. Ska också stänga mitt bankkonto. Sedan blir det jobb 2-5 pm. Ska bara vara med Josh, så det ska bli kul. Har aldrig haft honom utan Morgan. På kvällen vet jag inte vad som händer.

På torsdag fick jag vara ledig så då ska jag åka till mallet med Abbey som är en australiensisk au pair. Jag har sjukt lätt för att ta efter australiensiska! Både när jag hör det på film eller när jag träffade Becky. Men den är härlig så jag har inget emot om jag tar efter Abbeys dialekt!

Jag blir så arg på sådant här. Vi har fortfarande inte hittat någonstans att bo i New York och jag börjar typ ge upp hoppet på att vi ska hitta något och just nu känner jag att jag vill åka hem direkt för jag orkar inte med det här längre. Men nu när jag ringde till Malaysian Airlines för att se om det gick att boka om biljetten skulle vi behöva betala 650 dollar var för att få åka hem den 8 augusti i stället för den 17 augusti. Det var 150 dollar för att ändra biljetten och så hade de ingen i ekonomiklass så då skulle vi behöva betala 500 dollar för att uppgradera oss till business. Vi ska kolla om det blir billigare att boka in oss på ett helt nytt flyg. Usch, jag är inte glad just nu!

Från början var planerna för gårdagen att jag och Camilla skulle åka ner till stranden i Westport men när vi kollade vädret i lördags stod det att det skulle åska och regna så det sket sig. Men när vi vaknade (correction: när Camilla vaknade och väckte mig genom att slå mig med en kudde) var det soligt men det tog sådan tid för oss att bestämma att vi ville bada så det blev för sent. Sedan kom vi på att vi båda har passes till Lake Compounce så vi bestämde oss för att åka dit. Stannade först på Starbucks för lite frukost (läs lunch). Men när vi var där inne började det ösregna! Men det stoppade oss inte så vi åkte vidare. När vi kom fram till första Wachoviabanken hade det slutat och vi gick dit för att fixa Camillas check. Krånglade sjukt mycket så vi åkte därifrån och visste inte vad vi skulle göra. Men det löste sig till slut på nästa Wachoviabank.

När vi nästan var framme vid Lake Compounce började det ösregna igen och åska så massa människor gick därifrån. Men vi skulle inte ge oss så vi gick in ändå och då slutade det och började inte regna igen förrän vi åkte hem!

Det bästa den dagen var den stora gungan som vi åkte! Ska ladda upp bilder på det så fort jag fått de av Camilla. Men det är en sådan sjukt härlig känsla! Att sitta fast i en sele och dras upp 55 meter med en lina och sedan bara ramla rakt ner med huvudet före!

Nu ska jag se om det är något bra på tv sedan kanske det blir lite bad i någon pool innan min sista italienskalektion! Sedan har jag mina 6.75 credits! :D

Idag gick jag upp tidigt. Sov inte ens i tre timmar i natt! Men jag åkte i alla fall och hämtade upp Camilla och så åkte vi ner till New Haven. Började med ett frukoststopp på Dunkin Donuts där vi köpte varsin äcklig coffee coolatta. Sedan körde vi längre in i staden. Vi parkerade och gick runt i en timme på Yale's campus och man blev ju inte lite sugen på att leva ett sådant riktigt universitetsliv och bo på campus och grejer.

När timmen var slut och vi var tvungna att gå tillbaka till bilen åkte vi till Ikea där vi gick runt och kände oss hemma ett tag. Vi åt såklart köttbullar till lunch och sedan köpte jag pärlplattor till Morgan, älgpasta, choklad till mig och kidsen och fläderdricka. Blev inte så mycket men snart är jag ju hemma så jag kan köpa allt svenskt då!

Sedan åkte vi hem till Camilla och gick en liten promenad innan hon började jobba och jag åkte hem. Nu har hon kommit hit och ska sova här!

Mer bilder kommer på facebook!

Jag kom och tänka på en sak. Jag har tänkt på det en massa förut och säkert nämnt det i bloggen någon gång. Men måste skriva lite om det! Det handlar om avstånd. Och om att allting känns så mycket närmare här än hemma. Till exempel, varje gång jag har åkt till Camilla eller Matilda, som jag tycker bor jättenära mig, har jag åkt 27 kilometer dit och 27 kilometer tillbaka. Det är 7 kilometer mer åt varje håll än vad det är att åka från mamma till pappa. Och det känns mycket längre!

När jag åkt och hälsat på Rebecca har jag åkt över 60 kilometer åt varje håll, ungefär lika mycket som att åka från Sollentuna till Enköping för några timmar, fast det tar typ lika lång tid som att åka till Västerås!

Åker jag först till Camilla och sedan till New Haven i morgon kommer jag vara där i några timmar bara och det är lika långt som att åka från Sollentuna till Västerås men det tar lika lång tid som till Köping.

När jag åkte till Mia i New Jersey för ett dygn åkte jag nästan 20 mil bort! På samma tid som det skulle tagit mig att åka bil till Mia skulle jag kunna åka från Sollentuna till Söderhamn, fast avståndet är ungefär som till Örebro. Och jag som tycker det är kul att Mia bor nära mig!

Bara för att Paula inte ska klaga i morgon ska jag skriva ett inlägg INNAN hon säger åt mig!

Var ju ledig idag vilket var riktigt skönt. När Camilla jobbat klart träffades vi på mallet där jag köpte allt jag skulle. Blev också middag och glass och en himla massa prat innan vi åkte vidare till Molten Java. Träffade på Marlene, Sarak, Markus och Marika, som är den "nya" Heidi. Camilla och jag började prata om en eurotrip som vi vill göra när hon kommit hem. Som det ser ut nu tänker vi åka till Frankfurt och hälsa på Sarah, sedan till Wien och hälsa på Marlene och så ska hon ta med oss till Prag en sväng och sedan åker vi vidare till Venedig, Monaco och Nice. Låter som en mycket bra resa så nu gäller det bara att hitta ett jobb så jag kan spara en massa pengar!

Nu ska jag titta vidare på Sound of music! Hoppas Paula är nöjd!

Nu ska jag snart åka till mallet. Om allt går enligt planerna så blir det näst sista gången jag åker dit. Ska köpa bikini, shorts och linnen. Sedan ska jag dit en sista gång och äta på Panda Express och köpa en handduk som jag kan ha i New York. Kom på att jag inte har någon sådan.

Igår åt jag och Camilla lunch på Bertucci's. Det var sjukt gott! Blev tortellini med svamp och italiensk korv i någon tomatsås. Efter det åkte vi till mallet för att Camilla ville kolla på bikinis och det var då jag hittade allt jag ska köpa nu. Inte planerat, men jag har faktiskt letat efter ett par shorts i just den färgen, det var halva priset på bikinis och linnen är alltid bra att ha, så det så!

Det händer ju inte ofta att jag får brev här. När jag får det är det nästan alltid från banken, men ibland har jag tur och då är det från mamma eller pappa. Men nu när jag var på väg ner i mitt rum efter att ha borstat tänderna så kollade jag in i köket och då låg där ett brev som var adresserat till mig. Det var från Stockholms Universitet och det stod att jag blivit antagen till Engelskämnets didaktik mot de yngre åldrarna. Inget viktigt brev egentligen. Det stod typ när kursen börjar och så. Men jag blev SÅ glad att de skickade det hit så jag fick post! Haha!

Juste! Har ju glömt att skriva om alla stackars djur här! Är man ute och kör mycket så ser man typ minst ett djur per dag och massvis med road kills. Häromveckan när vi hade varit på Lake Compounce och kom hem så satt det en ekorre på vägen. Kathleen såg den försent för att hinna bromsa men den flyttade inte på sig så hon försökte styra så däcken inte skulle köra över den men när vi var precis framför började den springa och man kände hur ena bakdäcket åkte över den stackars ekorrens huvud. Vi vände oss om och såg hur den höll tassarna mot huvudet och sprang runt i panik och kämpade för sitt liv. När jag senare samma dag skulle åka till skolan låg den där vid sidan av vägen helt blodig.

Och idag på italienskan var det en fågel som flög in i fönstret och vi kunde höra den pipa jättelänge där ute och på vägen ner till Norwalk var det en hjort som fick för sig att springa ut över gatan precis mellan två bilar. Som tur var var det rätt mycket trafik så ingen körde speciellt fort så bilen framför mig hann bromsa och släppa förbi hjorten. Precis när både bilen framför och jag själv börjar rulla igen ser vi något litet som springer ut från gräset. Det var en liten bebis som ska springa efter sin mamma. Eftersom vi precis börjar köra igen och det kommer en bil från andra hållet i ganska hög fart blir den jätterädd och snubblar mitt på gatan. Hann såg verkligen ut som Bambi när han är ute på isen. Han lyckades i alla fall ta sig upp och springa in i skogen på andra sidan. Men det var riktigt läskigt att se!

Idag har det inte hänt så mycket. Jobbade några timmar på morgonen och när Kathleen kom hem så somnade jag. Tänkte ställa klockan men glömde tydligen och två timmar senare vaknade jag med ett ryck. Jag har tänkt åka ner till Norwalk flera gånger för att köpa en tröja där det står Norwalk Community College på men det har liksom aldrig blivit av. Men nu när jag fick sluta så tidigt en måndag passade jag på att åka tidigare. Tröjan var mycket billigare än jag trodde så jag köpte ett par mjukisbyxor också. Har ju inga svarta så jag tyckte det var lugnt.. Jag hade velat ha tröjan i rött men den fanns bara i XL och 2XL. De enda som fanns i L, som var minsta storleken, var blå, grå och vit. Gillar inte vita och gråa tjocktröjor så mycket så det fick bli den blå. Fast jag typ bara har blåa tjocktröjor. Men men, sådant är livet.

När jag var klar var det två timmar kvar tills min italienska började så jag hade tänkt åka till andra sidan Norwalk för att leta efter en pysselaffär. Jag vet inte om jag skrivit det innan, men på linnet jag köpte i New York igår ska Josh och Morgan få trycka sina handavtryck så jag behövde textilfärg. Hade kollat på Target, Walmart, någon affär som heter något med education och något Dollar store i Danbury men det fanns ingenstans. Men innan jag åkte och letade täckte jag att jag kunde kolla på den Walmart som ligger precis vid skolan och tänk att där hittade jag färg! Till och med små burkar! Blev en rosa för Morgans hand och en äppelgrön för Josh's. Gick sedan runt en timme och kikade på en massa andra saker. Köpte också ett födelsedagskort till det tredje födelsedagsbarnet där hemma. Klockrent!

Italienskan gick grymt bra! Vi började med passato prossimo som vi gjorde i typ steg 3 på gymnasiet. Jag tyckte det var jättesvårt då men nu gick det hur bra som helst! Var ju inte alls krångligt. Sedan skulle vi skriva vad vi ville och använda passato prossimo, det är typ dåtid. Så jag berättade om min helg. Jag kunde mycket mer än jag trodde och det var inte mycket jag behövde kolla upp. Var så stolt över mig själv! Kändes mycket enklare efter att ha hittat på La vita è bella så den ska jag se igen snart! Och Iana, min lärare, blev lite avis när jag sa att jag skulle till Milano.

Nästa vecka är sista lektionen och Darlene, en i klassen, sa att hon kanske kunde baka biscotti. Skulle ju inte vara helt fel! Vi hade velat gå på någon italiensk restaurang, men vi måste göra framtidsformen av verb. Fett synd, hade inte bangat på en god pasta!

Klockan sot dpå 7.30 am, fastän det var söndag. Jag ringde och väckte Mia och sedan halvsov jag i en halvtimme. Ringde sedan Mia igen och hon frågade om vi kunde åka en timme senare och självklart kunde vi det. Då hann jag ju ta det lugnt och äta frukost och sminka mig i lugn och ro. Hann till och med komma ihåg allt för en gångs skull. Brukar bli som så att jag måste åka tillbaka och hämta kameran eller något annat.

Mötte upp Mia utanför Madison Square Garden. Kändes bra när Mia frågade om vi kunde ses där "som vanligt." Typ som om vi alltid brukar åka till New York! Sedan spenderade vi en himla massa timmar (fem stycken för att vara mer exakt) fram och tillbaka på 34th St mellan 5th och 7th avenue. Vi var nog inne i alla affärer som fanns där. När vi skulle in på Macy's träffade vi på Linda också. Just då kändes New York riktigt litet och jag kände mig riktigt hemma när man helt oplanerat träffar på någon man känner mitt i stan. Härlig känsla!

Efter fem timmars shopping (eller shopping och shopping - jag köpte ett vitt linne från H&M och en foundation från Clinique och Mia köpte en foundation) bestämde vi oss för att äta middag och gick ner till 23rd St där vi hittade en mexicansk grill och gick in och köpte varsin burrito. Sedan gick vi uppåt igen och stannade till på Dunkin Donuts där vi köpte varsin jordgubbssmoothie. Vi satt där och pratade hur länge som helst och plötsligt hade klockan blivit jättemycket och det var dags att skynda sig till tåg och buss! Dagen var grymt bra!

När jag kom hem pratade jag lite med Kathleen, Bruce och Lance som kommit hem en sväng. I vanliga fall när jag kommer hem brukar det vara mörkt och tyst så jag var förvånad att någon var uppe så satt de tre stycken i köket!

Fastnade med annat så skriver om dagen i morgon. Nu måste jag sova!

... typ som en liten fortsättning på gårdagens rubrik.

Men i ett annat inlägg ska jag berätta om den underbara dagen jag hade med Mia idag! Men först det som gjort att kvällen inte blivit bra alls: Ett av barnen som bor i lägenheten jag och Amanda skulle bo i har fått svininfluensan! Självfallet vill ju inte vi bli smittade så nu har vi bokat sängar på ett hostel och hoppas på att våra kära föräldrar är villiga att låna oss lite pengar. Samtidigt letar vi efter folk som bor i New York för att se om vi kanske kan få låna en säng eller två. Det sista alternativet vi har är att betala 100 dollar för att boka om flygbiljetten, vilket jag hoppas att vi inte kommer behöva!

Har precis tittat klart på La vita é bella. Tänkte att det kunde ju vara bra att se en film på italienska nu när jag läser det! Den är så himla fin, fastän en stor del av den utspelar sig på ett koncentrationsläger. Sitter och gråter nu. Men nu måste jag sova så jag orkar med New York i morgon!

Planerna var egentligen att jag skulle åka till New Jersey på en BBQ hos Mias kusin. Men först dröjde det jättelångt innan vi fick tag på varandra och när vi väl fick tag på varandra var inte kusinen hemma så vi kunde inte bestämma något ändå eftersom vi inte visste hur jag skulle ta mig dit. Så vi körde på reservplanen - New York i morgon. Sjukt bra reservplan tycker jag det låter som också.

Så i stället idag följde jag med Camilla till Westport där vi träffade på en finsk tjej som Camilla pratat med. Taru heter hon. Hon var jättetrevlig! Vi bestämde oss för att åka till stranden. Hur härligt som helst! Vi satt det och tittade ut äver Long Island-sundet och åt lunch och glass. Mycket bra eftermiddag!


Nu på kvällen har jag pratat med Amanda och Kevin. Amanda och jag planerade New York. Längtar riktigt mycket nu! Bara 19 (!) dagar kvar nu!

För den som inte vet så hade jag med mig två fulla resväskor när jag lämnade Sverige för snart ett år sedan. Sedan har jag shoppat och shoppat och shoppat. Egentligen alldeles för mycket men den här chansen kommer jag ju inte få igen! Så jag shoppade lite mer. När jag sedan inte kunde stänga lådorna i byrån och tankarna på hemresa började komma fram i huvudet kom också ångesten. Kommer jag få plats med allt? Vad ska jag göra med det som inte får plats?

Som tur var kom ju halva familjen hit och jag kunde skicka med två nästan fulla väskor med dem. Så jag shoppade lite till. Sedan kom jag på att jag har ju en massa saker, alltså inte kläder och skor som ska få plats också. Och alla böcker jag fått väger ju säkert ett kilo var bara dem. Så ångesten kom tillbaka. Nu när ena väskan är färdigpackad (håller tummarna för att den inte är för tung) och resterande kläder ligger ihopvikta bredvid är jag så himla stolt över mig själv. Det är knappt något kvar ju!